Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne tilldelas i år William D. Nordhaus, Yale University, New Haven och Paul M. Romer, NYU Stern School of Business, New York, USA. Två mycket välförtjänta mottagare, tycker Handelshögskolans professorer Thomas Sterner och Ola Olsson.
William D. Nordhaus och Paul M. Romer har utvecklat metoder för att besvara några av vår tids mest avgörande och utmanande frågor om hur vi skapar långsiktig tillväxt och globalt välstånd. Thomas Sterner, professor i miljöekonomi på Handelshögskolan vid Göteborgs universitet beskriver de båda pristagarna som pionjärer inom sina fält och tycker att kombinationen mellan Romer och Nordhaus är mycket bra.
– Pristagarnas forskning ger kunskap om vilken typ av politik vi bör föra för att lösa klimatfrågan och samtidigt ge folk en anständig levnadsnivå. William D. Nordhaus var mycket tidigt ute och definierade klimatfrågan som ett viktigt forskningsfält som han fokuserat på i många grundläggande artiklar i ledande tidskrifter. På ett sätt kan man tycka att han borde fått priset för länge sedan, säger Thomas Sterner.
– Det är två mycket välförtjänta forskare som i år får ekonomipriset. Båda var favorittippade var för sig, men att de slogs ihop till att belönas samtidigt var möjligen lite förvånande, säger Ola Olsson, professor i nationalekonomi.
William D. Nordhaus var en av de första att integrera klimatet i ekonomiska tillväxtmodeller. Hans modell DICE har blivit något av en industristandard som många forskare använder, så även hans många kritiker. Modellen (eller den familj av modeller som kommit som en efterföljd) har använts för en livlig diskussion kring antaganden, resultat och rekommendationer.
Och kritik finns det fog för. Nordhaus har, trots att han varit pionjär, själv tonat ned behovet av klimatåtgärder eller förordat en politik som idag skulle framstå som väldigt riskabel för många, menar Thomas Sterner. Han förordar visserligen åtgärder och klimatpolitik, men en mycket mild sådan med låga klimatskatter.
– I sina artiklar kommer han fram till scenarion med en uppvärmning på 3.5°C till 2100 (och fortsatt uppvärmning efter det) som optimalt. Detta står i mycket skarp kontrast till den IPCC rapport som publiceras idag där man förordar försök att hålla sig till Paris-agendans lägre mål 1.5°C snarare än 2 °C. Nordhaus är alltså långt från bägge dessa mål och betraktar 1.5 grader som helt omöjligt. Han skriver om 2 grader att det inte är möjligt ”utan negativa utsläpp vid mitten av detta sekel”, något som Nordhaus troligen betraktar som uteslutet, säger Thomas Sterner.
Paul M. Romers modell över endogen ekonomisk tillväxt har varit central i forskningen ända sedan den viktigaste artikeln publicerades 1990. Romer visar hur teknologiska framsteg kan integreras i analysen över långsiktig ekonomisk tillväxt. Bland annat analyseras hur privata företag kan producera teknologiska idéer trots att dessa idéer ofta har karaktären av en kollektiv vara som vem som helst kan använda.
– Romers forskning kompletterar Nordhaus på ett mycket intressant sätt eftersom han forskat om de mekanismer som ligger bakom ekonomisk tillväxt och som används för att förbättra makroekonomiska modeller som DICE, i vilken Nordhaus byggt in en klimatekonomisk modul. Romer betonar betydelsen av endogen tillväxt som bygger på idéer och forskning. Det är just sådan forskning som kommer att behövas för att styra in framtidens tekniska utveckling i en mer hållbar inriktning, säger Thomas Sterner.
– Romers analys har haft stor betydelse på hur vi ser på långsiktig ekonomisk tillväxt i utvecklade länder som drivs av teknologiska innovationer. På Handelshögskolan har vi under många år undervisat om endogen tillväxtteori på master- och forskarnivå. För egen del behandlade ett par av mina avhandlingskapitel frågan om endogen teknologisk utveckling, säger Ola Olsson.
Läs mer om ekonomipristagarna på KVAs webb